Kundcenter
Utan elektricitet skulle vi inte ha mycket av det vi är vana vid – varmvatten, rostade mackor, mobiler och mycket, mycket annat. Elektriciteten och hur den fungerar är ganska imponerande, så här får du några intressanta fakta både om elektricitet och varför det ibland blir strömavbrott.
Den statiska elektriciteten var känd redan under antiken. Grekerna upptäckte att om man gnuggade päls mot bärnsten, så kunde bärnstenen dra till sig lätta föremål. Efterhand upptäckte man att det fanns fler material med samma förmåga.
Själva ordet elektricitet härleds ur grekiskans "elektron", som betyder bärnsten. Att det i slutändan kom att kallas just 'elektricitet' kan vi troligen tacka Willam Gilbert (1544–1603) för. Han var hovläkare hos drottning Elisabeth I, men han gjorde också olika elektriska experiment. Han använde ordet 'electricus' (som betyder bärnstensliknande på latin) för att beskriva olika krafter han studerade.
Den elektriska ålen (Electrophorus electricus) kallas också för darrål, men är egentligen en karpfisk. Det var Carl von Linné som upptäckte den. Den här fisken kan avge elchocker på upp till 500 V. Fisken använder detta för att försvara sig mot angripare, döda byten, navigera och kommunicera med andra darrålar. Fiskens muskler ligger som seriekopplade batterier med huvudet som pluspol och stjärten som minuspol. När den är stilla alstras ingen elektricitet, men så fort den rör sig så börjar muskler och nervceller skapa elektriska fält.
De flesta tror nog att elbilen är en modern företeelse som kommit i ropet nu när vi måste minska vårt användande av fossila bränslen. Men idén att bygga elbilar är gammal. Redan på 1830-talet byggde entusiaster och uppfinnare olika vagnar som drevs med elektriska motorer, men de här fordonen var inte praktiskt användbara. Det var först när den franske fysikern Gaston Planté år 1859 uppfann blybatteriet, som det blev möjligt att bygga vettiga elbilar. Den här batteritypen (bly/syra) används förresten än i dag i vanliga bilbatterier.
Den första fullskaliga elbilen presenterades år 1881, vid den Internationella Elektricitets-kongressen i Paris. Och nu ökade intresset stort för det elektriska fordonet. Ingenjörerna såg nya möjligheter och den ena elbilen efter den andra såg dagens ljus. Redan 1897 fanns det faktiskt elektriska taxibilar i London!
Vid sekelskiftet år 1900 var elbilen helt dominerande och bensindrivna bilar var sällsynta. Men tyvärr förbättrades förbränningsmotorn snabbt, och intresset flyttades över till fossildrivna bilar – de gick ju så snabbt och enkelt att tanka, till skillnad från den tidens långsamma laddning av elbilen.
Hade den tidens ingenjörer haft tillgång till dagens laddteknik hade vi kanske inte haft så många bensinbilar genom historien, men vi kan inte veta säkert. Vad vi däremot vet säkert är, att elbilen av i dag är ett steg mot ett fossilfritt och hållbart samhälle. Och det är ju bra, men det gör oss ännu mer beroende av att strömförsörjningen verkligen fungerar. För att ge bästa resultat för klimatet ska elbilarna naturligtvis laddas med fossilfri el.
